Otrohet och sanningar

På dagens lektion va de min tur att föra en diskussion, och jag hade valt ämnet att vara otrogen. Tycker själv att diskussionen flöt på helt bra. Vi konstaterade att det är svårt att definiera hur man egentligen är otrogen och i vilka tillfällen det räknas. Ska man alltid berätta om man har varit otrogen eller ska man hålla det för sig själv? Och blir det alltid bättre om man berättar sanningen?
Jag tycker själv att det alltid är fel att vara otrogen, och om man är otrogen så finns det antagligen nån slags snurr på tråden me sin pojk-/flickvän. Men sej kan det ju också ske misstag, inte för att det gör saken bättre.
Andra lektionen diskuterade vi lite om sanningar, och vi höll oss ganska långt kvar på samma ämne som jag hade om i min diskussion. Vi pratade också om föräldrar som slår sina barn men jag är inte helt säker på hur det hängde ihop med sanningar.
Alla har sina egna sanningar, och saker som vissa tycker är sanna kan andra tycka att är helt fel, därför finns det också människor som inte alls går ihop. Det är svårt att egentligen veta vad som är sant och vad som inte är, eftersom det inte finns skrivna regler om allt. Som t.ex. med att vara otrogen, som enligt mej är olika innom alla förhållanden. Vissa tycker det är okej att ens andra hälft flirtar med någon främmande medan andra tycker det är helt fel.